Mina åttiotalsfavoriter

Jag var tonåring på åttiotalet, och det är en tid som jag minns med mycket värme. Jag minns det som ett väldigt färgstarkt och energiskt årtionde på alla sätt och vis. Mycket business och ytlighet men också punk och upproriskhet. Vart man än tittade eller lyssnade så fanns det mycket energi och rörelse. Jag tänker bara på alla häftiga frisyrer som är liksom elektriska, och alla häftiga kläder med blixtrande färger, och på musik med ylande gitarrer och sång. Här nedan följer mina favoritartister från åttiotalet.

  • David Bowie. Jag har alltid gillat hans scenpersonlighet och udda musik. Han började sin karriär långt innan åttiotalet, men det var då som jag upptäckte honom. Jag gillar särskilt albumet Let’s Dance som släpptes 1980. Låten som har samma namn, tycker jag är som en summering av hela åttiotalet. Jag älskar den låten och jag tycker särskilt mycket om de effekter som används på gitarren samt den härliga jammiga rytmen.
  • Metallica. Det här är ett band som jag har upptäckt på senare år. När jag var tonåring var det mest min brorsa och hans polare som brukade lyssna på Metallica, men på senare år har jag börjat lyssna på dem och insett storheten i deras musik, framför allt vad gäller texterna vilket är en aspekt som jag inte har sett innan.
  • AC/DC. Jag lyssnade mycket på AC/DC i smyg när jag var tonåring. Deras melodier kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Det är väldigt intensiv musik och jag tycker att det är lite väl skränig musik idag, men det var perfekt att lyssna på som tonåring.
  • Queen. På senare år har jag lyssnat mycket på Queen och Freddy Mercurys andra projekt. Jag tycker att frihetslängtan i hans musik är djupt berörande, och när jag hör låten “I want to break free” känns det som att allt är möjligt.