Erik Andersson

I början åttiotalet slutade jag min bana som Hi-Fi handlare. Jag hade då bakom mig en succéfull tid med stort sortiment av i stort sett alla Hi-End märken som var att räkna med. Av ett flertal ansågs jag inneha det bästa sortimentet i Sverige. Så småningom blev jag dock intresserad av andra utmaningar, och då jag var elektroniskt utbildad i militärelektronik, lågfrekvensteknologi mm, blev det naturligt att jag började studera egna förstärkarkonstruktioner.
Jag fann att det mesta på marknaden var kompromisslösningar där ljudkvalitén kom i andra eller tredje hand, det viktigaste var att de statiska värdena var bra. En stor syndabock var där Svenska Hi-Fi institutet med sin årliga Hi-Fi handbok. Där förleddes många att tro att bra ljudkvalitet gick att statiskt mäta. Att så inte alltid var fallet förstod jag ganska snart. Jag insåg tidigt transistorns begränsningar och beslöt mig för att arbeta med rör. Det fanns ett flertal rörförstärkare på marknaden vid denna tid, men ljudet från dessa var tämligen mediokert. Då jag studerade dessa förstärkare fann jag att stora misstag blivit begångna vid konstruktionerna. Bla användes olinjära rör i småsignalsteg, felaktiga arbetspunkter, massor av motkoppling för att kompensera usla kretslösningar mm. Dessutom arbetade de nästan uteslutande i Klass-AB2 dvs Klass-A för mycket låga effekter och Klass-B för högre effekter. Jag pratar nu om Push-Pull kopplingar. Vid närmare studium fann jag enorma överkopplingsproblem när arbetspunkten flöt i en Klass AB2 förstärkare. Det fanns egentligen ingen vettig lösning på problemet. Därför beslöt jag att endast använda ren Klass-A drift i mina förstärkare, det var ett beslut som jag nu efter närmare 25 år fortfarande följer!
Emellertid blev möjligheterna att vidareutveckla mina idéer begränsade i Sverige. Därför blev jag kompanjon med dansken Peter Qvortrup som vid den punkten höll hus i Old Basin nära Basingstoke England, Vi hyrde där ett stort hus i lantlig miljö, perfekt för mina utvecklingsarbeten. Vi sålde även några märken som vi importerade, bla Snell högtalare (orginalen), Audio-Note pickuper, kablar mm. Dessutom hade vi ett tag hand om Englandsförsäljningen av Tim de Paravicinis EAR förstärkare. Vi försökte även sälja Carlsson högtalare men det hade vi ingen större lycka med, de engelska handlarna gillade inte designen på dom. Kvalitén på de engelska butikerna var vid den tidpunkten överraskande låg, det lät sk-t i butikerna, att de överhuvudtaget kunde sälja något med detta usla ljud var för mig en gåta. Vi trodde att det för oss var att skjuta på stillasittande hare men fullt så enkelt var det inte att övertyga dessa Engelsmän. Vi lyckades dock med några butiker. Min första egentillverkade produkt var ett försteg där jag frångick de traditionella rörtyperna och i stället använde mig av det "moderna" ramgallerröret E88CC. Det var ett kollosalt påkostad historia med bla rörstabiliserad nätdel. Resultatet var strålande dynamik kombinerad med mycket hög upplösning. Vi bildade nu Audio Innovations LTD och startade en butik/fabrik i medeltidsstaden Kingsclere, mest känd för boken/filmen Watership Down. Det var ett underbar by omgiven av böljande kullar. Jag motionerade mycket på den tiden och det var en upplevelse att löpa upp och ner för kullarna växlat med byvägar. Däremot såg jag inte så mycket kaniner men fint var det! Vi hade en bank mitt emot vår affär och flera dagar i veckan stannade en dam utanför och gick in och gjorde sina ärenden, det är väl ingenting märkligt med det, förutom att hon red på en häst, som hon tjudrade utanför banken. Undrar vad som händer om vi gör det i Sverige?
Serie 800
I Kingsclere såg de första Audio Innovations dagens ljus, först ut var Series 800 för och slutsteg. Det blev den första Klass-A rörförstärkare som tillverkades vid den tiden. Det var en ultralinjär EL34 baserad historia med en av mig utvecklad Floating Paraphase self-balancing phase inverter with cathode bias. Denna koppling fann jag överlägsen den vanligt förekommande typen av fasvändare med gemensam katod. Försteget var en trerörshistora med passiv RIAA korrektion och med stabiliserade anod och glödspänningar. Affärerna gick bra, i Kingsclere affären och vi sålde en mängd Series 800, som referens hade vi en tid en Krell KSA 100 sedermera en Naim förstärkare. Vi började nu även exportera förstärkare till Fjärran Östern vilket medförde att vi växte ur Kingsclerelokalerna och flyttade till en större fabrikslokal i Brighton. I Brighton satte nu produktionen igång på allvar, Series 800 följdes av ytterliggare förstärkarmodeller, samt transformatorer för MC pick-uper. Vi koncentrerade oss på högkvalitativt ljud till "affordable price"med en modellserie av integrerade rörförstärkare. Parallellt med detta arbetade jag med utveckling av triodförstärkare med direktupphettade slutrör arbetande i Push-Pull Klass-A.
Nu blev det tid för oss att medverka på den årliga Hi-Fi mässan i Heathrow. Vi spelade på Series 800 för och slutsteg, högtalare var Snell type K samt en Pink Triangle skivspelare med Orionarm och Audio-Note IO LTD pick-up. Skivspelaren drevs av en stapel av Nife ackumulatorer. En underlig episod kan nämnas i detta sammanhang och det var när en person som såg ut att vara nyligen utskriven, kom in till oss och ställde sig att med ögon stora som kaffekoppar stirra på acumulatorpaketet. Han skrek att det där fungerar ju inte, bubblorna i syran kommer att orsaka ojämn gång i skivspelaren. Jag påpekade då vänligt för honom att Nife cellerna var alkaliska och inte innehöll någon syra. Hans ögon ökade i storlek till tekoppar, sedan grymtade han något och sprang ut från rummet. Vi återsåg honom inte mer, och lika bra var väl det. Ljudtekniskt blev utställningen en formidabel succé för oss. Vi ansågs av många ha det klart bästa ljudet på mässan. Hi-Fi news & Record Review var litet mer blygsamma, de skrev att vårt ljud var bland det bästa på utställningen. Detta trots att vi i prishänseende låg klart under de stora "drakarna". På mässan visade vi även upp en monsterförstärkare bestyckad med sändarröret 813, den kom tyvärr av kostnadsskäl aldrig i produktion. Av bla familjeskäl flyttade jag så småningom tillbaka till Sverige och villaboende i Älvsjö. En kort tid efter min flytt lanserade Audio Innovations triodförstärkare med röret 2A3 efter mina kvarlämnade ritningar och idéer. Dessa förstärkare bar de anspråkslösa namnen: "The First and the Second audio amplifier". Detta var inledningen till triodförstärkarnas entré i den nutida västliga Hi-Fi världen!
Triod 750
Väl tillbaka i Sverige lanserade jag rörförstärkarbyggsatserna Edison 12 och Edison One. Edison 12 var en "standardkopplad" Push-Pull EL 84 baserad förstärkare, det nya med den var att de äldre idéerna med standard rör som ECC82,ECC83,6SN7 mm som drivrör frångicks och ersattes med det modernare ramgallerröret ECC 88. Resultatet blev högre dynamik och spelglädje samt förbättrad detaljupplösning. Som komplement till 12:an sålde jag försteget Edison One vilken hade passiv linjedel och RIAA korrektion. Dessa byggsatser blev en riktig landsplåga! De såldes i tusental, en bidragande orsak till detta var förutom ljudkvalitén även det humana priset. Ett flertal av dessa förstärkare användes fortfarande den dag som i dag är. Vid denna tidpunkt lanserade jag även triodförstärkarna Triod 750 och Triod 1500. Dessa var en vidareutveckling av mina konstruktioner från England. Triod 750 var ett Push-Pull stereoslutsteg med rören 6B4 vilket är identiskt med 2A3 frånsett glödspänning och sockel. Uteffekten var 7,5 watt. Triod 1500 var monosteg med parallell Push-Pull kopplade 6B4, vilket gav dubbla effekten. Dessa förstärkare bildade en ny referens bland många musikälskare, inte bara i Sverige. Jag lanserade även en "högeffektförstärkare" Anderson 265, arbetande i klass AB och med fixed bias. Det visade sig vara en mindre bra ide, speciellt med tanke på de kinesiska 6550 rören jag använde, de var rena skräpet! Även när det fungerade, var ljudet inte mycket att skryta med jämfört med tex Edison 12. Nu gick jag tillbaka till Klass-A igen och producerade en förstärkare som fick namnet Edison 30.
Edison 30
I början på nittiotalet flyttade jag tillbaka till England och startade tillsammans med David Chessell tillverkning av Audion förstärkarna. Vi fick en flygande start med vår Silver Night topptestad i Hi-Fi World och HI-Fi & Record Review, dessutom erhöll vi under vårt första verksamhetsår guldmedaljen Diapason dór för bästa Hi-Fi produkt i Frankrike det året. Detta var den första serietillverkade 300B bestyckade förstärkaren i västvärlden och försäljningen gick strålande, men genom bra planering lyckades vi hålla produktionen igång trots en kraftigt stigande efterfrågan. Nu lanserade vi vår nästa produkt vilket var en 4 box Singel-End förstärkare med röret 845. Även denna fick ett entusiastiskt mottagande i Hi-Fi pressen. Asien marknaden halkade vi in på ett bananskal, här är historien. Vi fick en order från Houston på 4st av dessa förstärkare.
Silver Night Mk 1
Bråttom var det som vanligt, men vi fick iväg förstärkarna i tid. Efter c:a en vecka ringde Texasmannen och klagade på att det inte gick att ställa in biasen korrekt. Han frågade om han skulle returnera förstärkarna. Jag såg framför mig alla kostnader och besvär med detta Jag bad att få återkomma med ett förslag. Jag funderade ett tag, ringde sedan resebyrån jag brukade anlita och frågade efter priset tur/retur Houston. Jag fick ett pris på 170 Pound, jag bokade biljetten och ringde och meddelade att jag kommer över och fixar problemet. Det blev tyst i luren, han undrade väl om jag menade allvar! Några dagar senare mötte han mig på flygplatsen, och jag fixade felen. Det visade sig att vår montör glömt attkoppla in första kondensatorn efter likriktaren varvid förstärkaren gick på för låg spänning. Vår testingenjör måste sovit när han testade apparaterna. I Texasmannens lokaler fanns det stapelvis med gamla förstärkare från Mc Intosh, Fisher mm, somliga med orginalkartong. Jag undrade då vad han gjorde med allt det gamla, Det visade sig att han exporterade dem till Fjärran Östern. Han rekommenderade oss till sina kontakter i Japan, Singapore, Taiwan etc och omtalade vilken service han fick. Så även en tabbe kan leda till något gott ibland. Våra förstärkare blev mycket populära i Fjärran Östern och vi exporterade stora mängder. 1995 fick vår Audion Silver Night Audio Arts pris "Best of the Year 1995 I Taiwan.
Audions program omfattade så småningom även tillverkning av CD-spelare, transistorförstärkare, högtalare, rörhybrid, kablar mm. Trots att England är bra på många sätt, längtade jag tillbaka till Gamla Sverige med dess natur, årstidsväxlingar mm. Jag sålde därför min del av Audion och flyttade hem igen. Nu till villaboende i Nacka, nära mitt barndomshem, där jag i min barndom snickrade ihop min första sändare.
Edison 60
Nu kände jag mig mogen för ett nytt byggsatsprojekt, det blev Edison 60, en EL 34 baserad förstärkare som kunde kopplas som antingen Push-Pull (äv ultralinjärt) eller singel-end konfiguration. Problemet var att hitta EL34:or som höll de utlovade specifikationerna och tålde att köras i hög Klass-A drift. Därför testades olika fabrikat, kinesiska rör var inte att tänka på de var rena katastrofen! Slovenska och tjeckiska rör var bättre men ej tillräckligt bra. Ryska rör däremot höll en bättre kvalitet, så jag använde dem. Edison 60 byggsatsen blev en ny succé, det byggdes rörförstärkare som aldrig förr runt om i landet. Jag hade bygghjälp per telefon och kom på detta sätt i kontakt med många trevliga människor. Ofta hände det att vi kom ifrån ämnet och pratade om helt andra saker. Det var en rolig tid.
Edison Triod
Edison 60 följdes av Edison Triod, en 300B baserad förstärkare byggd i samma chassi som Edison 60. Den fanns i ett par olika versioner dels som mono/kretskortbaserad men även i ren harwireversion, denna version använde Edison 60:s topplatta, varvid 2 rörhållarhål måste fyllas med någonting, i annat fall såg det lite tokigt ut. Jag monterade där 2 st stabilisatorrör VR150 som lyser med vackert lila sken. Dessa rör har inget som helst att göra med förstärkarens funktion, det lönar sig alltså ej att testa olika märken här! Men en rörförstärkare skall även vara vacker att titta på, och dessa rör förhöjer det estetiska värdet avsevärt. Efter storsuceerna med Edison 60/Triod varvade jag ner och "husbehovstillverkade" Audion Silver Night MK 2 under en tid. Nu hade jag helt gått över till Singel-End kopplingar då jag upptäckte att denna koppling besitter helt överlägsna musikaliska kvaliteter. Under denna tid förfinade och finputsade jag singel-end tekniken, vilket tidigare inte skett, utan uråldriga kretslösningar hade använts av tillverkare runt om i världen. Jag återgick till 2A3 röret och fann att det gick att ta ut mycket mer information ur detta rör än vad jag trott vara möjligt! Visserligen blev effekten "bara" 2,5 watt, men det räcker mer än väl för normal lyssning på ett par vettiga högtalare i ett normalt bostadsrum. Jag försedde därför mina senare Audion Silver Night med omkopplingsmöjlighet för 2A3 lågeffektsdrift. Detta visade sig vara en mycket lyckad kombination då på det viset det erhölls ett enkelt omkopplingsbart högeffektläge med 300B rör. Under det sista åren har jag fått upprepade förfrågningar från Hong Kong/Kina efter nya förstärkarkonstruktioner. Villkoret är att inga som helst kinesiska delar får ingå. Däremot spelar priset mindre roll. Jag har därför börjat arbeta med det ryska "biografförstärkarröret" GM 70 vilket besitter en strålande kvalitet såväl ljud som kvalitetsmässigt.
Tell a friend!