90-talsmusik

På nittiotalet hände det väldigt mycket intressant inom musiken. Inte minst började det komma tusen olika genres att lyssna på, det var bara att välja och vraka. Hiphop, grunge, alternativ rock, techno, happy hardcore, r’n’b eller kanske soul? Jag tror jag lyssnade och blandade ganska fritt. Många andra höll sig till en genre, och många musikstilar blev till rena livsstilar, exempelvis grungen och hiphopen där man tydligt kunde se vem som hörde till vilken kultur. Mina småsyskon lyssnade på Spice Girls och jag kunde avundas dem som fick växa upp med sådana kvinnliga förebilder. Själv lyssnade jag en hel del på kvinnliga singer-songwriters som hade ett stort uppsving under 1990-talet, och jag lyssnade också en del på r’n’b. Här kommer några av mina favoriter.

  • Alanis Morissette. Jag gillade hennes texter och hennes ilska som hon uttryckte på ett väldigt smart sätt med mycket ironi, vilket också är typiskt för nittiotalet. Hennes låtar var väldigt lätta att spela på gitarr och jag brukade öva med hennes låtar.
  • Tori Amos. En sån fantastisk pianist, sångerska och låtskriverska. Hennes låtar har jag lyssnat på om och om igen. För mig är de nästan så mycket nittiotal som det kan bli.
  • Whitney Houston. När jag var en ung sångerska brukade jag lyssna på Whitney och sucka: så där bra kommer jag aldrig att bli. Frågan är väl snarare om någon någonsin kommer att kunna mäta sig med hennes röstkapacitet.
  • Mariah Carey. Det här är också en artist som varit en stor sångförebild för mig under nittiotalet.
  • Michael Jackson. På senare år har jag börjat lyssna allt mer på hans musik. På nittiotalet spelades hans musik så ofta att jag liksom inte kunde ta in hur bra den verkligen var. Men efter hans bortgång så började jag på allvar lyssna mig igenom hans diskografi och se på hans musikvideos.